ParaffinTUTTAR

kanske ingen "ljus" idé?

Önskan om större bröst på konstgjord väg är alls inget nytt fenomen.

Redan på 1800-talet började man experimentera med att operera inplantat av PARAFFIN, som man stöper ljus av.

Det var ett billigt material och det var någorlunda lätt att forma.

Man sprutade även in det i ansiktet mot rynkor - och för att förstora mannens ädla delar.

Som tur var övergav man metoden då det visade sig att paraffinet gärna klumpade ihop sig under huden och folk förvandlades till knöliga monster.

"Skönhet och visdom slår sällan följe", det visste redan den gamle romaren Petronius Neros rådgivare.....

Ska vi vara tacksamma för silikonets vara, eller ska vi vara dom vi är?

Glöm inte att ge någon bitter jäkel ett leende!

Paraffinet på sin rätta plats!         Paraffin eller silikon?

Ha en skön helg!

Dagens komplimang???

Fick ett mail från dottern i USA som försökte skicka uppmuntrande ord till mig på min födelsedag......

Mamma, du är inte så gammal som du ser ut!!!!

Tack, älskade skitunge, men skulle detta vara menat som en komplimang? .... Nu känns det MYCKET bättre, fast tvärtom!!! Haha...

.... LE!!!... vad annat kan man göra åt sådan kommentarer?

... MÅSTE han skita kl 04.00 varje morgon?

Det slår aldrig fel.... varje natt och arla morgon är det samma procedur.... Slopa världstiden för denne herre är punktlig på nanosekunden... Han kan se till att all världens klockor går rätt. Gösta måste upp och göra sina behov när min skönhetssömn är som bäst... Tro inte att han på något vis är någorlunda diskret, nej då... här skall väsnas så mycket som möjligt... ger mig tusan på att det hörs ända ut i trapphuset. Sedan är "efterproceduren" något som måste dra uuuut på tiden, han är mycket noggrann näst intill fobisk i detta. Kan han inte bara göra vad han ska och sedan krypa ned i sänghalmen igen?

Sedan när han väckt oss andra lyser det av tillfredsställelse och jävulskap i hans ögon... har han ingen uppfostran och förståelse över att visa lite hänsyn?

Vill inte bråka för mycket med honom om detta.... han lämnade ju faktiskt sin före detta för att komma och bo hos mig....

Har försökt med separata sovrum men han öppnar dörren när jag somnat och smyger ned i min säng....

Gösta, eller KATTFAN som vi enkelt kallar honom är trots det en ganska rolig prick och trevligt inslag i vår vardag...

Gösta vill inte posera på bild så vi lånade en annan katt!

Le eller bli arg?, jag väljer det första!

... har JAG???...

verkligen gjort mig förtjänt av detta?, kanske, kanske inte.... men det var förbaskat TREVLIGT att få detta från igelpiga och Nr 12

... och eftersom jag är teknisk totalidiot vet jag inte hur jag ska bete mig för att länka till er... förlåt en jubelåsna (se nedan) . Kunskap emottages tacksamt!!!  Fast.... "Ju mindre man kan, desto mindre arbete behöver man utföra"

Jubelåsnan, dvs bloggägaren i egen hög person

Måste förbi A-laget

Som längst gick jag gipsad i 6 månader, handledsbrott, tumsena som smällde av, ledprotes in och ledprotes ut, vurpa på cykeln och ny operation... nåväl... Har inte ens koll på hur många operationer jag genomgått...

Kände mig under den här tiden ganska uttråkad och bestämde mig för att sysselsätta mig med något där jag inte behövde behöva aktivera händerna (uppenbarligen inte hjärnan heller).

Jag bestämde mig för att bli motionsnörd... ja jädrans va jag sprang i motionsspåret. Varje dag, i tidig otta och sen kväll.. Jag hade ju all tid i världen...

Ni som följt denna blogg vet ju att jag varit elitidrottare, och för att bli det behövs inte bara talang utan även vinnarinstinkt, men när man kommit upp i min ålder, kärring... nä förrästen KÄRingåldern så får man kanske inse att man har begränsad kapacitet.... men inte jag inte...

Som vanligt gav jag mig ut i spåret och det bar sig inte bättre än att fotbollslagets A-lag också tänkt samma tanke. Unga killar, vältränade (och snygga) men inte fasiken ska de klå mig i allafall.... Måste om, jobba hårdare, ge inte upp, du MÅSTE SPRINGA OM!!!!.... och det gjorde jag och stapplade i mål, hästlängder före dessa atleter. Blodsmaken i munnen och värken i knät kunde inte hindra leendet av segerns sötma.... Att de sedan sprang ytterligare två varv låtsades jag inte lägga märke till... Jag sprang OM och det var min triumf...

Att jag sedan var tvungen att operera menisken på grund av min dumdristighet är en annan historia.

Man KAN om man VILL

LE åt eländet eller ta tag i det!!!!

Tisdagsflin för kvällströtta

Koka soppa på en spik

Godmorgon bloggvänner.... idag är stora ångestdagen... RÄKNINGSDAX!!! Det är alltid lika märkligt att upptäcka hur mycket/lite man skall överleva på!!!

Tur att man är en fena på att "koka soppa på en spik".

Kanondag till er alla

AVSLÖJANDEN Hon fick äta kaninungen levande

För några år sedan var jag Grand Danoisägare. Hon gick under namnet "Kalven" i kvarteret och hade samma storlek som dotterns ponny...  Vi kallade henne kort och gott för "Ärthjärnan" för någon större intelligens visade hon aldrig upp.

Denna dam hade två intressen... MAT och att SOVA.

Hon satt aldrig "nedanför" bordet och tiggde.mat.. Eftersom hon var så stor, stod hon och glodde över våra tallrikar. Ingen mat gick att lämna framme....

En sommar bullade vi upp med den absolut största flintasteken på grillen. Vi sprang lite fram- och tillbaka med tallrikar, glas och div andra saker. När jag kom ut en sista gång ropade jag åt min dåvarande make "Var har du gjort av flintasteken?" Vadå, gjort?, svarade han.... "Kalven" hade plockat hela köttstycket direkt från grillen och glufsat i sig den, tog säkert bara två tuggor och njöt säkert inte ens av den fantastiska kryddblandningen vi bemödat oss om att göra... hoppas det brände lite i käften på henne och att nosen blev lite "svedd" av värmen från kolen . Det fick bli nödproviant från korvmojjen i stället, då barnen stod med skrikande magar.

En jul glömde jag att plocka bort knäck och ischoklad när vi åkte till bekanta. När vi kom hem hade hon satt i sig allt, knäck med papper och ischokladen med staniolpapper (stavas det verkligen så?) och allt.... Hela stora julosten klippte hon också med ett par enkla tuggor. Edamerosten som är så förbaskat god, röd och fin.... och DYR!

Värst var väl ändå den gången vi var ute och gick med grannen och hennes hundar. Grannens hanhund lyckades gräva upp ett kaninbo och ut sprang små rara, säkert inte mer än någon vecka gamla kaninungar, ulliga och gulliga. Då Ärthjärnan inte hade någon jaktinstinkt var jag inte ett dugg oroad för de små kaninungarnas liv.... hon hade ju inte ätit upp våra kattungar i samma storlek, men det bar sig inte bättre än att en av de små söta varelserna i princip hoppade rakt in i hennes stora, hungriga käft. Jag försökte bända upp hundens käkar, men de liknade en björnsax... jag kämpade så mycket med detta att jag blödde på fingertopparna. Jag är inte för djuraga (inte barnaga heller för den delen), men ska villigt erkänna att jag smällde henne i rumpan ett X antal gånger för att avleda henne.... Förlåt Bellamy ärthjärna. ....

DÅ, kom jag på den geniala idén att hålla för hennes näsborrar. Tänkte att hon säkert skulle öppna munnen för att kunna andas, kaninbebisen skrek ju av fasa inne i hennes varggap..... vad tror ni hon gjorde då? Jo, hon öppnade på ena mungipan, men med käkarna fortfarande ihop och drog in luft.... Så jag gav upp, vände mig om och då tog hon tre tuggor och gjorde slut på lidandet. Skall tillägga att jag var sur i flera dagar och önskade att benen från kaninen gav henne riktigt ordentlig magknip...

Hade väl önskat att jag haft denna minnesbild i stället....

Tjat, tjat om att goda tankar föder goda människor... Le åt dem som lägger sina dåliga vibbar på dig! Bär inte deras problem, låt dem ta på sig oket själva!! Ta ingen skit från andra om det inte är befogat!! Kram på er

Det bästa med skåne är Danmark

Vi sk "inflyttade" brukar skämta om att, det bästa med skåne är Danmark. Själv blev jag "skåning" för snart trettio år sedan. Har bott lite varstans, men Lomma är nog stället som får högst betyg.

Året i Malmö har, minst sagt varit händelserikt.....

Utanför mitt vardagsrumsfönster hör jag säkert 25 utryckningasfordon per dygn och sirenerna är påslagna oavsett tid på dygnet.

Redan första dagen jag bodde här blev jag totalt utskälld eftersom vi uppehöll hissen för länge pga möbelflytt.

En stackars förvirrad och psyksjuk dam anfaller i tvättstugan och river ut min tvätt.... totalkaos råder.

En bomb detornerar i huset bakom mig och förstör två våningsplan.

Pizzerian tvärs över gatan brinner ned.

Någon har roligt och gör en låååång repa på bakluckan på min nya bil.

Två personbilar krockar utanför mitt köksfönster.

På busshållsplatsen utanför mitt hus rånas bussen.

Jag hamnar mitt i ett rån mot en guldsmedsaffär när jag cyklar till banken.

Fem kvinnor har blivit våldtagna intill det torg där jag bor.

Jag blir antastad på väg till affären utanför den pub som finns i samma hus. Tur att sonen var med.

Folkets Park brinner, jag parkerar utanför och polisen uppmanar oss att flytta bilarna då det är gasflaskor i utrymmet.

Jag blir ofrivilligt drogad en sommarkväll.

Mitt dörrlås har blivit "pluggat" tre gånger.

Vi har haft ett par inbrott i källaren under fjolåret.

Nitiska lapplisor som t o m är ute på nätterna och mäter avstånd och lappar.... åtskilliga tusenlappar i parkeringsböter!, hm... kan jag själv ha något med det att göra :-)

Zlatans Rosengård brinner nästan varje dag.

Jag stöter på en misshandlad kvinna utanför min port, kl 13.00 en lördag och som har ansiktet sönderslaget men som inte vill ha hjälp, antagligen för att hon är ordentligt "rund under fötterna".

På nyårsafton blir publiken under 12-slaget "ovänner" och börjar skjuta raketer på varandra istället, rakt in i folkmassan... vi får springa för att undkomma.

Jag spenderar dyrbar tid i bilköer då framkomligheten är usel eftersom man bygger en citytunnel... osv osv osv...

MEN ANNARS ÄR MALMÖ FANTASTISKT

med sina lummiga parker, Möllevången med sin mångkulturella sida, stränderna, Turning Torso, Öresundsbron och..... DANMARK!

Ha en skön måndag!

Ofrivilligt drogad

Köpte en cykel i somras. Bor man i en storstad kommer man fram mycket snabbare på cykel, dessutom slipper man ju en massa parkeringsböter. Första månaden jag bodde i Malmö drog jag på mig parkeringsböter för 3500 kronor.... inte illa jobbat... nåväl

Cyklade ned till havet en lördagkväll, helt underbart väder. Vid kallbadhuset var det någon slags dansuppvisning så jag slog mig ned en stund.

Det fanns en enklare servering så gick jag fram och och köpte en lättöl och en Dajm och slog mig ned vid ett enkelt bord på en ganska nedgången plaststol.

Bakom mig stod det ett antal ungdomar, alla grabbar och inte med det karakteristiska "blonda, nordiska" utseendet (nä, jag är inte rasist men var på vippen att bli efter denna händelsen). De skriker okvädesord till de som dansar, stör och uppför sig väldigt taffligt. Jag vänder mig om och visar nog ganska tydligt vad jag tycker om deras beteende. Chokladen på min Dajm smälter och jag går fram och hämtar en servett, det tar ca 30 sekunder. Jag sitter och njuter i den ljumma kvällen men bestämmer mig för att cykla hemöver....

När jag cyklat några minuter börjar jag känna mig konstig i huvudet, ja alltså mer än vanligt... Cyklar vidare och sonen ringer och vill att jag går in på Konsum och handlar, vad det var kommer jag inte ihåg (av förståerliga skäl som du snart skall bli varse). Inne på Konsum tycker jag att golvet går i vågor, jag tänker klart, tycker jag men vet inte vad jag gör därinne. Rusar ut och cyklar de 800 metrarna hem ... sen är det blankt rumsligt, det enda jag kommer ihåg är mina tankar som jag tyckte var rediga men hur och varför tror jag att min dotter gått in och tagit ut tio tusen kronor från mitt konto????

Får stickningar och känner mig fysiskt "jätteplakat", har svårt för att stå upprätt. Morgonen därpå har jag "fördröjning" av synen, dvs när jag tittar på min son och sedan tittar åt ett annat håll så ser jag fortfarande honom framför mig, det sticker och kliar i kroppen och det känns som om jag står utanför mig själv....

Ringer sjukvårdsupplysningen nästa dag och berättar min historia och då säger hon... Det verkar som om du fått i dig Extacy... Då gick det upp ett Liljeholmens... någon hade lagt något i min flaska när jag hämtade servetten...

Biverkningarna satt i ungefär tre dagar och det var inget positivt alls... Hur faan kan någon vilja ta detta frivilligt, det är för mig en gåta.

Vad hade hänt om jag stannat längre vid havet? Hade jag tuppat av, blivit rånad eller våldtagen (nja det senare är väl ingen risk, jag är ju "tant"). Kanske rent utav misshandlad.....

Som ni ser lever jag och frodas men faan vilken läskig upplevelse detta var......

Le mot den där förbannade surkarten du retar dig på varje dag

Kram

Vem ska sparka mig i arslet???

Snart åker grabben efter permission från sin insatssoldatsutbildning i vid Kallinge flygflottilj.

Blir så försoffad när jag blir själv här hemma... Vem kan sparka mig i ändan, eller lyfta mig i håret för att jag ska komma igång med och få något flyt i träningen...

Jag har tusen och en ursäkter för att inte träna, vem är det jag försöker lura?

Det regnar så jag blir blöt när jag cyklar till gymmet

Alla träningskläder ligger i tvätten, och några tvättider finns det säkert inte, och det är så kusligt i källaren på kvällen så jag kan ju inte gå ned och försäkra mig om att det faktiskt inte finns tider,

Är jag lite förkyld? Då är det nog inte bra att träna...

Om jag hade haft något sällskap så hade det varit lättare, men mina väninnor är inga gymfantaster...

Så här håller jag på... Jag är hopplös!

Glöm inte leendet och de goda tankarna (kanske skulle jag utnyttja det själv ovkså)

I morgon blir det träning... Jag svär!!

There is a dogshit in my garden

Jag tappade bort min 1-åring

Hur oansvarligt låter inte det? Min dotter kröp aldrig, hon gick.... NÄ HON SPRANG redan som 9-månaders bebis... Hon klättrade på allt som gick att klättra på. I vardagsrummet fanns saker i "hennes höjd" som kunde vara farliga. Vi satte två bänkar på varandra i valvöppningen för att hon inte skulle kunna ta sig in dit.

Jag fixade lite i köket och får höra ett jättevrål som säkert sprängde ljudvallen, rusade dit och vad får jag se?

Dotterna hade lyckats få av bakredet på TV:n och stoppat in fingrarna där men inte nog med det. Hon hade dessutom lyckats pilla itu en kontakt och fått sig en rejäl "kyss". Hela hennes lilla uppenbarelse osade eldsvåda och efter att ha kontaktat sjukupplysningen fick jag veta att hon hade haft turen på sin sida.

Vad är det för en mamma som inte ser efter sitt barn bättre?

Men det slutar inte med den bedrövelsen för efter tröst och "allvarligt samtal" med min lilla "ängel" är hon som uppslukad av jorden. Var i hela friden är ungen? Jag gör ett enormt detektivjobb, finkammade hela huset och t o m kriminalvården hade imponerats av min teknik... ingenstans... som bortblåst. Paniken smyger sig på och jag tänker att jag måste gå ut och kolla i poolen, måtte hon inte ha lyckats låsa upp dörren på baksidan. Passerar tvättstugan, och vilken mamma kommer på idén att passa på att slänga i en maskin tvätt när en ettåring saknas???... Jo, jag gjorde det och det var min räddning... för inne i tvättmaskinen låg min lilla knasa....

Goda tankar föder goda människor.

Kram på er

 

Det är inte min tösabit på bilden men hon har uppenbarligen haft en lika oansvarlig mamma

Tack alla ni 600 personer

....som läste min blogg under förmiddagen. Det kändes mycket trevligt!

Idag tar jag lite kompledigt  och stämplar ut....

 men återkommer kanske ikväll!

Hörrni, glöm inte att le mot dem som är surmulna

Kram

Något att förtulla? - nja..JAA!

Ja herregud, sent skall syndaren vakna.. Hör på denna historia

Jag skulle med tåg åka till Italien för att simma i en landskamp. Jag var ung och oförstörd (nja, åtminstonde till viss del) och till saken hör, att min tränare blivit vald att vara "kapten" över landslagen. TRYGGT!!, tänkte jag ända tills han frågade mig om han fick gömma lite alkohol i min väska. - Nä, nä.... njema problema!

När vi åkt över X antal gränser med tåget blev vi strax innan Italien stoppade för en tullkoll. På något underligt vis visste tullkontrollanterna att de skulle gå fram till mig... De syntes väl på mig att jag inte skulle kunna ljuga..De spände ögonen i mig och sa... VET DU NÅGON SOM HAR NÅGOT ATT FÖRTULLA???? Höll på att skita i brallan, tittade på min tränare, hjärtat klappade men ärligheten besegrade mig och jag sa -JA det har jag och det ligger i min väska!!!.... Då tittade kontrollanten på mig och sa... Ja, det där tror jag säkert på... Du representerar Sverige... Haha vilken humor för att vara så ung....  Ärlighet varar kanske inte alltid längst... Fick mig en rejäl utskällning av tränaren men jag har fortsatt att vara ÄRLIG och kommer så att förbli.

Kram på er alla 

Avslöjanden, kungen gör det också!!!

I morse när jag gjorde mina morgonbestyr dök tanken upp på varför jag har så svårt för offentliga toaletter? Jag är inte "äckelmagad" på något sätt, snarare tvärt om.

Förstår ni hur jobbigt det blir när man kommit på så långt avstånd från hemtoaletten att det inte finns en chans att hinna hem? Semesterresorna är likadana, blir förstoppad och mår som en överfylld julkorv, Chorizo eller Scans falukorv, vilket ni vill, när jag landat i hemmets lugna vrå.

För fasiken, kungen gör det ju, Zlatan och Obama också och deras "odörer" avviker väl inte från oss vanliga dödligas odörer.

Om jag mot förmodan blir "nödd och tvungen" att besöka toaletten på den där restaurangen väntar jag med att gå ut tills dess jag hör att det inte står någon och väntar. Sedan tvättar jag handfatet med tvål så att denna tvåldoft, förhoppningsvis ska sprida sig i toalettutrymmet. Om det ändå mot förmodan skulle vara så att jag inte kan vänta på att köerna ska avta gör jag en klassiker.... Ler och säger något om att det måste varit någon där innan mig, och sedan oppas jag att personen inte lagt mitt ansikte på minnet och att vi aldrig någonsin kommer att stöta på varandra igen.... Nä, nu ska jag släppa min toalettfobi och bara vara människa med olika behov... Kungen gör det ju! Kan kungen kan jag!

Min "mus" mår inte bra!!!

Min "mus" mår inte alls bra, trots att jag hanterar den med varmsam hand vill det sig liksom inte alls.... Inga hastiga eller hårda rörelser. Trots det är det totalstrejk. Förstår inte vad det är som är fel....

Får väl köpa en ny  mus hos Clas Ohlsson!

Nu skall här födelsedagsfira! Tror att sonen och hans flickvän skall överraska med middag! HÄRLIGT ATT SLIPPA STÅ VID SPISEN!

Tar lite paus men tro inte att ni har sådan tur att ni slipper mig för gott!

Kram till er alla. Hoppas ni får en trevlig helg!

Inget "Ja må han leva" här inte!!!!!!

50-1=48 GRATTIS

Jodå, för mig är det så...

Fyller år idag, 49... HUR KAN DET VARA MÖJLIGT? Känner mig inte alls så gammal, är ju fortfarande som en "glytt" emellanåt.

Det året jag jag var 47och vandrade omkring på denna planeten måste jag haft något slags hjärnsläpp eller omvänd ålderskris. Jag var övertygad om att jag var 48 år och berättade det när jag fick frågor kring min ålder. När jag skulle fylla 48 "på riktigt" gick det upp för mig att jag nu MISSAT ETT ÅR!!! Så nu har jag liksom "ett år till godo"  Fast vad har en siffra för betydelse? Jag är ju som jag är oavsett vilken siffra jag sätter där, både inombords och till det yttre.

Har fått många gratulationer men det som förvånar mig mest är att det rasslat till och dimpt ned en del gratulationskort i min mail från gamla klasskamrater som jag inte träffat sedan skoltiden. Måste förmedla denna sidan, där man kan få kontakt med sina klasskamrater. Många av er känner säkert till den:

http://www.stayfriends.se/

Så grattis till mig på min 48:e... eller 49:e födelsedag.... fyller inga år längre... firar enbart min FÖDELSEdag

Ha en go dag och bortse från alla surkartar ni möter idag. Ge dem ett leende istället.

Kram

Putta barn ur gökboet

Ni som har barn som passerat tonåren och som står på kanten av boet och väntar på att bli "utsparkade" av oss "gökföräldrar" vet nog hur skönt det känns när man hittar följande citat på en av barnens blogg....

DEDIKERAT TILL MIN MAMMA

"Detta inlägget vill jag dedikera till min mamma.
För det första så tjatar hon om ett nytt inlägg, så tänkte hon skulle få det. För det andra, och viktigaste, så vill jag berätta för er om henne.
Hon har alltid, och vet att hon alltid kommer att ställa upp för mig! Även hur mörkt någonting ser ut, så vet man att hon är ljuset. Kanske inte alltid hon kan hjälpa mig med mitt problem. Men hon finns alltid där. Är precis som om man har gått in i väggen, så kan hon inte hjälpa en helt på fötter alltid.Men hon kan få en att vända sig om och börja gå i rätt riktning.
Älskar dig mamma!! <3 "

GRÄT FLODER OCH BLEV SÅ TAGEN PÅ SÄNGEN....

I julklapp skickade hon ett hjärta i silver som ovanpå detta hade ett hjärta med strass och det stod, översatt (hon är ju "over there), "Så långt borta men ändå så nära"... och på andra sidan stod det... "Jag älskar dig mamma".... GUD VAD JAG ÄLSKAR DEM BÅDA TVÅ....

Lyckligt lottad är vad jag är...

Trött men leende

Trött? Skickar nått att le åt...

Trött så in i norden. Somnade inte förrän tre, trots att jag tagit sömnpillret med in i sovrummet.... DATOR och SVT PLAY. Somnade fram emot tre och då började Gösta (som också går under namnet Kattfan) att visa att han hade tråkigt eftersom han sovit i stort sett hela dagen. Han hoppade upp och öppna handtaget på min dörr, sprang sedan slirandes över hallgolvet till sonens dörr och försökte öppna den också men handtaget är lite trögre på den dörren så han fick tji,då brast han ut i värsta "hårdrocksången". ...

När klockan ringde strax innan sju kändes det som jag blivit överkörd av "mjölkbilen"

Glöm inte leendet mot den där sura människan du stöter på idag

Ättika, citroner och sura bumblingar

Hur kan det komma sig att jag blir både tjurug och besviken när jag ser att folk läser min blogg men sällan eller aldrig skriver kommentarer???? .... jag är ju lika usel själv på att kommentera!!!!

Soldaten hemma på permission

Ikväll kom sonen hem efter sina första två veckor som insatssoldat i Kallinge. Han hade redan en massa roliga saker och episoder att berätta om. Jag hoppas att han fortsätter med diciplinen här hemma,  bäddar sängen, torkar golv och diverse annat matnyttigt han lärt sig, förutom att skjuta .

Har varit utan både mina kottar då dottern befinner sig i New York för lite jobb och plugg.

Skulle ju som sag "njuta" av ensamheten men ska i ärlightens namn säga att det blev lite långtråkigt och latmasken äntrade min kropp.... Fick inte ett smack gjort så det blev panikröj i går eftersom allt i princip hade förfallit här hemma. Nu är det fint och hemtrevligt igen och jag kan plocka ned den snitslade banan fram till toaletten.

Dax att studera kudden och i vanlig ordning tar jag mitt sömnpiller med mig... datorn och svt play

Nattinatti

Tänder....

Sjuk i munnen? Var god och betala hutlöst!

Skrev i morse att jag bitit sönder min visdomstand, inte mycket kvar av den så den får åka ut hos "trynhajen" men.....

Du kan ha fel på öronen, ögonen eller någon annan kroppsdel och få vård för dessa krämpor men blir du sjuk i munnen kostar det en förmögenhet. Har svensk tanvård blivit en KLASSFRÅGA?

Sverige har haft en av världens bästa tandstatus under många år men idag har vi rasat långt ned på "tio-i-topplistan"....

Jag har ledproblem sedan 20-årsåldern och opererats många gånger. När det var dags att fixa käklederna fick jag först komma till sjukhusets specialisttandläkare. Där kunde man konstatera att mitt bett behövdes fixas till innan operationen kunde utföras, dvs lite slipning och bettskena och ev andra små justeringar.

Döm om min förvåning när jag fick veta att jag skulle vara tvungen att bekosta det själv, trots att dentalvården går under landstinget???? När jag fick veta vad det skulle kosta svartnade det för ögononen.... 50.000 riksdaler.....

Eftersom jag är ensamstående mamma kan ni ju lista ut hur det gick med den käkoperation!!!! Nada, noll och intet av denna. Käklederna blir allt sämre och eftersom mitt bett inte justeras av operationen biter jag ständigt sönder plomber.... som jag inte har råd att fixa till.... och bettet och käkarna blir allt sämre.... ett sabla ekorrhjul...

Ska vi acceptera att tanvården i Sverige 2009 blivit en KLASSFRÅGA?????

Trots detta.... glöm inte att tänka en god tanke och le mot någon surmulen person idag....

Kram

Teknisk idiot

Skulle ändra en rubrik och klantade till det så det blev två av samma inlägg.... Hur får jag bort det ena? Blir ju tjatigt med två?

Suck

Var är min fot ? - Tandvård en klassfråga?

God morgon

Sovit störtskönt för första gången på länge. Vaknade utvilad, pigg och alert när klockan ringde vid 6-snåret.

Dagen är fullspäckad med möten... flänger runt som ett jehu emellan dessa och det blir ganska många mil i bilen. På sätt och vis är det ju bra då bilkörningen blir någon slags återhämtning mellan mötena.

Har fått nått konstigt i höger fot. Har tappat känseln i större delen av foten. I går morse vaknade jag med panik.... var fasiken är min fot? Trodde det skulle ge med sig tills idag men känslen har inte kommit tillbaka. Har haft dessa domningar lite var stans, på vissa ställen blir det återställt och på andra ställen kvarstår det mer eller mindre. Nu har detta pågått några år och det är kanske dags att be en läkare titta på det.... Tankarna går lite åt MS-hållet.

Dessutom behöver jag en runda till "trynhajen". Har bitit sönder min sista visdomstand så nu är det bara roten och en lite flisa av tanden  kvar som sticker upp.... Varför kostar det så förbannat mycket att gå till tandläkaren. Tandvården har faan i mej blivit en klassfråga!!!!

Dags att ila igen... Ingen rast och ingen ro...

God morgon till er alla och glöm inte den där goda tanken om er själv och bjud på ett leende idag.

Aj AJ AJ och lite anorexi

.... min mage klarar inte av LCHF-maten... Sover som en jädrans kratta och magen värker idag och illamåendet kommer som ett brev på posten efter maten... Har jag månne gått ut lite för hårt? Det kanske är så att LCHF-kost inte passar alla? Ska iaf inte helt ge upp men blanda in lite GI-mat som är lite mindre strikt och lite mindre fett och göra som Anna, vägen från 137 kilo och hitta en variant som passar just mig.

ÄTSTÖRNINGAR

Är förvånad över hur många bloggar det finns där människor berättar om sina ätstörningar. Lider verkligen med er. Jag vet vilket helvete ni går igenom. När jag slutade som elitidrottare förlorade jag fotfästet och visste inte riktigt vem jag var, livet blev en villervalla eftersom mitt liv varit 100% idrott med två träningspass per dag, sex dagar i veckan och tävlingar på söndagarna. Aldrig ett sommarlov eftersom vi låg på träningsläger då. Nåväl, jag blev så att säga identitetslös och när jag vägde 36 kilo som 20-åring trodde läkarna inte att jag skulle överleva. På den tiden var anorexi ganska oomnämnt och det fanns bara en enda bok att tillgå i ämnet..... den räddade i allafall mitt liv. Min mamma läste högt för mig och hjärntvättade mig och slutligen förstod jag att jag var sjuk. Resan tillbaka var mödosam men det går att ta sig tillbaka men jag tror att en av de viktigaste bitarna är att ta reda på vad det är man kontrollerar och VARFÖR. Ska väl i ärligheten säga att de hjärtproblem och håravfall jag fick av min anorexi skrämde mig till att ta ett steg mot tillfrisknande. Det var tufft att vakna ur dimman och få svart på vitt vad man gjort mot sig själv och familjen... ÅNGEST. Min hjälp blev en psykolog där jag fick skriva dagbok om min självdestruktiva sida och tänk. Jag fick verktyg att tänka andra tankar (kognetiv beteendeterapi) och det var ett intensivt år med terapi flera gånger i veckan.

Det är sorgligt att man nedmonterat ätstörningsklinikerna på många håll i landet... SATSA MER PENGAR PÅ DENNA MÅLGRUPP!!!

Kommentera gärna, hör gärna av er och byt tankar med mig.

Tänker på Er! Kram

Ännu en dag i paradiset

... eller det jag trodde skulle bli paradiset. Dottern for iväg för att jobba och plugga i USA, sonen ryckte nyligen in i lumpen. OJ, vad jag skulle hinna med, hinna med allt sånt som man inte gör med två ungdomar i hemmet. Jag skulle laga mat när JAG kände för det men nu blir det lite si och så med kosthållningen. JAG skulle träna när jag kände för det men har ont i mina leder, haft rejäl förkylning och tappat motivationen. JAG skulle bara ha min egen tvätt att bry mig om men skjuter upp att boka tvättider.... "det  är ju så lite så det kan vänta"... Nu sitter jag här med mitt tvättberg och det är fullt i tvättstugan, inga tider så långt ögat når. JAG skulle kunna sitta ostörd och arbeta hemma men det blev lite väl tyst... Akdrig blir man riktigt nöjd.

Ännu en arbetsdag som personligt ombud. Att strida för personer som mår psykiskt dåligt är ett fantastiskt arbete. Tacksamhet, närhet och meningsfullhet varje dag men också smärtsamt och psykiskt påfrestande då någon av mina klienter drabbas av vanföreställningar och mår riktigt dåligt. Att överklaga beslut för mina klienters räkning mot någon myndighet (främst socialförvaltningen) och vinna framgång är den bästa "livspresent" jag kan ge mina klienter.Det är då mina klienterna vaknar och förstår sitt egenvärde, för de är ju precis som du och jag, men önskningar och behov som de efter en lång sjukdomstid inte visste att de hade eller hade laglig rätt till.

Uppehållit mig alldeles för länge här nu... måste ila ila...

Ha en bra dag och vänd mörka tankar med åtminstone EN ljus och god tanke.

Kram

Teknisk idiot

Hur svarar jag på inläggen... Nu blev det ju fel... Hur får jag det att synas att det är JAG som svarat?

Måndagssyndrom!!!!!

Må gott!

Illamående

Hjälp!... vad gör man när man mår illa av LCHF.maten? All grädde, smör, ostar och allehanda andra feta produkter. Mår bra i stort, men under måltiderna och någon timme efter känner jag mig spyfärdig. Postionerna blir därefter.... ganska små, eller väldigt små.. Måste fundera lite. Kanske ska jag dra ned lite på fettet sä här i början+ Har kommit på ett knep som underlättar och som dessutom rensar tarmen... Psylliumfrön, två matskedar som jag lägger i blöt i ett hyfsat stort glas med vatten. Sedan får det dra en timme och sedan skall allt ned i ett nafs. Psylliumfrön tas inte upp av kroppen men har en renande effekt för tarmarna.

Får som sagt fundera över mitt illamående för i stort har jag blivit piggare och allt smakar ju så mycket mer.

Någon som har andra knep att dela med sig av.

Lycka till, till alla er som också försöker äta "rätt".

Kram på er

Jag

Känner att det får bli två inlägg idag.... jag har ju för böveln inte presenterat mig och än mindre förklarat rubriken LCHF, sorg och psykiatri

Är en kvinna som har en 49-årings årsringar men känner mig snarare som 39.... ålder är ju bara en siffra, knasigt!

LCHF intresserar mig och jag har väl ovetandes ätit så i hela mitt liv (ja, om vi bortser från potatis och smörgåsarna). Har haft ett mellanläge under ett par år men är tillbaka i det "SUNDA" igen, eller ja, till viss del. Det tar ju lite tid att omprogrammera sig.

SORG - Jag är sorgterapeut och har fått min skolning på Svenska institutet för sorgbearbeting... tack Anders Magnusson. http://www.sorg.se/startsidan/ Eftersom jag i mitt jobb stöter på mycket sorg tänkte jag att jag skulle ha mycket nytta av den utbildningen i mitt arbete. Döm om min förvåning när jag själv kunde läka min sorg, en sorg jag haft med mig under stor del i livet och till en människa som fortfarande lever. Sorg är ju egentligen oavslutad kommunikation med någon och tar man tag i det och "avslutar" så finnar man läkning.

PSYKIATRI - Jag har min försörjning genom att arbeta som personligt ombud. Jag har till uppgift att företräda personer med psykiska problem inför kommun, landsting eller andra myndigheter. Min målgrupp är de personer som har diagnoser som schizofreni, Aspberger, Touretts, ADHD, Borderline etc etc. Det är inte jag som avgör vad klienten vill ha hjälp med utan de "sjuka" är mina uppdragsgivare utifrån SINA önskemål. Jag är fristående och har tystnadsplikt och det är gratis för de personer som söker min hjälp. http://www.lansstyrelsen.se/gotland/amnen/Sociala_fragor/funktionshindrade/personligt_ombud/

Vi som varit med länge eller kortare tid... vi har alla våra trauman, goda exempel eller kanske en önskan om att "ha något" att dryfta, men hur många har någon att prata med?

Mitt stora trauma var när jag efter många år i media och med stora framgångar i landslaget över en natt slutade med min idrott. Jag förlorade mig själv totalt... Mitt liv de senaste tio åren hade ju varit min idrott...visste inte vem jag var och helt plötsligt var jag så ensam. Utvecklade en anorexi som efter många år höll på att bli min död. På den tiden fanns ju knappt begreppet men min mamma fann en bok på biblioteket och det blev min räddning. http://www.abkontakt.se/

Tja, det var väl i stora drag. Ser fram emot inlägg!

Livet är härligt och mitt motto är: Livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man minns Stattinskan

Så fettskrämda

Har småfuskat lite med LCHF-kost under några veckor (bl a efter att ha läst Annas blogg http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.169098).

Jag har under många år varit alldeles för smal, inte vägt mer än 46-47 kilo till mina 165 cm över havet. Anledningen till det har jag förstått idag. Tränade hårt och åt gott och mycket och "dissade" alla lightprodukter....

Har haft ledprobblem sedan 20-årsåldern men för några år sedan gick det "troll" i det och jag genomgick flera operationer av allehanda slag, främst i händerna. Det resulterade i allafall i att jag inte kunde träna som jag gjort tidigare och till en början var jag glad över att få lite extra kilon och kvinnliga former. Sedan blev kilona lite väl många (har dock ingen övervikt att tala om) och det började kännas i både knän och andra diverse leder... Vad gjorde jag då? Jo, jag drog ned på kalorier, åt mängder av light-produkter, hade ett ständigt sug efter mat (har dock aldrig haft sockersug, är saltoman istället) och jag ökade 12 kilo i en rasande fart.

Det var då jag googlade fram Annika Dahlqvist sidor (http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/com) LCHF-kost och jag har börjat småfuska lite men är inte en sann LCHF-kostare ännu eftersom jag är en otrolig smörgåsnisse. Potatisen har också varit min sanna vän hela mitt liv men till den har jag sagt "hej då", även pasta och ris har fått stryka på foten...... OCH JAG MÅR SÅ BRA!!!!!

Är ingen som väger mig men känner på kläderna att den här kosten hjälper mig att finna en balans med min vikt.

Annika säger ju att det fina med den här kosten är att "vi" som kanske inte hr direkt övervikt får en balans och de som behöver gå ned, gör det. LCHF reglerar både upp och ned.... vilket mirakel!

Hoppas och tror att jag så småningom kan sluta med mina mackor och bli en sund LCHFare. Ni som också är i startgroparna får jättegärna ge tips och råd och om jag med mina erfarenheter kan ge er ett tips  och stöd är min dag "gjord".

LCHF, sorgbearbetning och psykiatri

Jahaja, så har man inlett en blogg. Här vill jag dryfta både det ena och det andra. Varmast om hjärtat just nu är de nya rönen som framkommit  om LCHF. Jag har utbildning från Svenska institutet för sorgbearbetning och dessutom jobbar jag som personligt ombud för människor med psykiska funktionsnedsättningar.

Presenterar mig utförligare senare... vill väl egentligen bara se om "man är med" och att det funkar...

Kram tills nästa gång då vi hörs och "ses"