... eller det jag trodde skulle bli paradiset. Dottern for iväg för att jobba och plugga i USA, sonen ryckte nyligen in i lumpen. OJ, vad jag skulle hinna med, hinna med allt sånt som man inte gör med två ungdomar i hemmet. Jag skulle laga mat när JAG kände för det men nu blir det lite si och så med kosthållningen. JAG skulle träna när jag kände för det men har ont i mina leder, haft rejäl förkylning och tappat motivationen. JAG skulle bara ha min egen tvätt att bry mig om men skjuter upp att boka tvättider.... "det är ju så lite så det kan vänta"... Nu sitter jag här med mitt tvättberg och det är fullt i tvättstugan, inga tider så långt ögat når. JAG skulle kunna sitta ostörd och arbeta hemma men det blev lite väl tyst... Akdrig blir man riktigt nöjd.
Ännu en arbetsdag som personligt ombud. Att strida för personer som mår psykiskt dåligt är ett fantastiskt arbete. Tacksamhet, närhet och meningsfullhet varje dag men också smärtsamt och psykiskt påfrestande då någon av mina klienter drabbas av vanföreställningar och mår riktigt dåligt. Att överklaga beslut för mina klienters räkning mot någon myndighet (främst socialförvaltningen) och vinna framgång är den bästa "livspresent" jag kan ge mina klienter.Det är då mina klienterna vaknar och förstår sitt egenvärde, för de är ju precis som du och jag, men önskningar och behov som de efter en lång sjukdomstid inte visste att de hade eller hade laglig rätt till.
Uppehållit mig alldeles för länge här nu... måste ila ila...
Ha en bra dag och vänd mörka tankar med åtminstone EN ljus och god tanke.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar