Leta i den här bloggen

söndag 25 januari 2009

Jag tappade bort min 1-åring

Hur oansvarligt låter inte det? Min dotter kröp aldrig, hon gick.... NÄ HON SPRANG redan som 9-månaders bebis... Hon klättrade på allt som gick att klättra på. I vardagsrummet fanns saker i "hennes höjd" som kunde vara farliga. Vi satte två bänkar på varandra i valvöppningen för att hon inte skulle kunna ta sig in dit.

Jag fixade lite i köket och får höra ett jättevrål som säkert sprängde ljudvallen, rusade dit och vad får jag se?

Dotterna hade lyckats få av bakredet på TV:n och stoppat in fingrarna där men inte nog med det. Hon hade dessutom lyckats pilla itu en kontakt och fått sig en rejäl "kyss". Hela hennes lilla uppenbarelse osade eldsvåda och efter att ha kontaktat sjukupplysningen fick jag veta att hon hade haft turen på sin sida.

Vad är det för en mamma som inte ser efter sitt barn bättre?

Men det slutar inte med den bedrövelsen för efter tröst och "allvarligt samtal" med min lilla "ängel" är hon som uppslukad av jorden. Var i hela friden är ungen? Jag gör ett enormt detektivjobb, finkammade hela huset och t o m kriminalvården hade imponerats av min teknik... ingenstans... som bortblåst. Paniken smyger sig på och jag tänker att jag måste gå ut och kolla i poolen, måtte hon inte ha lyckats låsa upp dörren på baksidan. Passerar tvättstugan, och vilken mamma kommer på idén att passa på att slänga i en maskin tvätt när en ettåring saknas???... Jo, jag gjorde det och det var min räddning... för inne i tvättmaskinen låg min lilla knasa....

Goda tankar föder goda människor.

Kram på er

 

Det är inte min tösabit på bilden men hon har uppenbarligen haft en lika oansvarlig mamma

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar