Hittade den här artikeln i Sydsvenskan i morse och den berörde mig och är så tänkvärt att jag helt enkelt måste dela med mig!
Arbetslösheten gör dig till ingen
"Denna artikel tillägnas Sveriges regering och lokala politiker.
Arbetslöshet är mördande och dödar en människa själsligt.
Jag har mist ett litet barn i samband med förlossning. Jag har fått ett besked att jag har cancer.
Barnet dog. Min cancer opererades omedelbart. Två händelser som självfallet påverkar en människa. Mig har det lört en hel del om vad som är problem i livet, att vägen framåt inte alltid är spikrak och att allt inte blir som man tänkt sig.
När tuffa och ibland grymma saker inträffar drar vissa vänner sig undan. Någon eller några få kan finnas där som tröst och stöd - att ha drabbas av cancer och att ha mist ett litet barn finns alltid kvar och man förhåller sig till det, accepterar och livet går vidare.
Att vara arbetslös och att ha varit det i två år är förnedrande, förminskande och fullständigt nedbrytande - det går inte att acceptera. Du blir ingen, din ekonomi havererar, hela din värld ramlar långsamt ihop - och vart tog alla vänner, alla samarbetspartners från tiden som regionchef, som projektledare etc vägen?
Jag har mängder av personer jag samarbetat med i kortare och längre projekt runt om i landet. Vi har utvecklat, konfererat, rest, gjort framsteg tillsammans - men så plötsligt är alla försvunna. Arbetslösheten gör dig till ingen!
Jag försöker. Jag har rutiner, men är inte behövd, är inte sedd, vill ge; fullt mänskliga behov kan tyckas, inget märkvärdigt med det liksom att har arbetskamrater, samarbetspartners, att ingå i en gemenskap, i ett sammanhang.
Jag har mist ett barn. Jag har haft cancer. Det överlevde jag.
Men överlever jag arbetslösheten?"
Håkan Carlberg