Ni vet ståpäls... när håret på armar, ben eller andra ställen på kroppen reser sig... ja såvida ni inte är helt renrakade förstås, då finns det inte mycket som kan stå... jo, är du man så finns det väl det, kanske ... eller åtminstone med hjälp av Viagra... Nåväl... till saken ...
Varje litet hårstrå har en liten muskel och när vi njuter eller blir rädd rusar adrenalinet till alla dessa tusentals muskler och lyfter hårstråna (en gammal kvarleva från tiden då vi hade lite mer hår och behövde värma oss eller visa oss större vid faror))
Vilken toppenidé till workout för Stattinskan! Att kunna träna så många muskler genom att sätta på t ex favoritmusiken. Att få igång alla dessa muskler utan en enda ansträngande rörelse... Bara sitta lugnt bakåtlutad i soffan, blunda, njuta och ... vips har man sparat in femtio spänn på ett gymbesök, ja alltså om man inte har årskort, för då blir det ju självklart billigare...
Så sätt på favoritmusiken eller dokumentären på TV:n som ger dig ståpäls, slå upp en drink, med eller utan alkohol och träna på bara.
Själv försökte jag med Creedence Clearwater Revival men jag fick ingen ståpäls alls, trots att jag nästan spräcker häftinghögtalarna i bilen med den skivan. Snopet!
Så jag satte på "Snälla, snälla, snälla" med Caroline af Ugglas och jävlar vad det reste sig på alla hårbeklädda ställen på min lekamen... Till och med det där svarta strået som envist växer på min haka och som jag måste rycka bort med pincett ställde sig i givakt.
När jag lyssnade på Ugglas for en hemsk känsla genom min kropp. Hade jag kanske blivit spritt språngande galen som utsatt mig för detta kraxande och med en text som låter som en repa i en LP-skiva eller en envis hicka....
En liten dos "fara" och som i ett trollslag började kroppen workouta....
Men allt är inte rosenrött och riskfritt.med denna träning ... Fick en viss skadefrekvens under passet .... nu går jag och nynnar på låten ....