Konsten att vänta ut

Idag tog liksom orken slut ...

Efter att ha fixat nytt bankID med diverse nya haranger av svordomar kommer dottern in och påminner om att jag borde vara hungrig, underförstått "mamma, när blir det middag".

Det är då det är dags att göra en Alfons Åberg ... jag ska bara, måste bara bli klar med detta, strax, ett telefonsamtal till, ojoj vad jag har mycket att göra 

Om man sedan har riktigt mycket is i magen och kan stå emot sin egen hunger, rätta till mammaglorian som kommer lite på sniskan och bara väntar ut tiden så VIPS kommer middagen på bordet utan en enda kraftansträngning från storhövdingen.

Det blir liksom extra gott när man får sätta sig vid dukat bord. Disken blev dessutom ren trots att jag inte ens befann mig i köket och inte blev det minsta skrynklig om fingrana av diskvattet. Kände på mig att det skulle bli bästa måndagen.

Vilken exemplarisk och pedagogisk mor jag är som förbereder dottern på verkligheten innan jag puttar ut henne ur gökboet.

Rättar till mammaglorian och putsar lite. Samvetet är återstält och i balans igen.