Jag har länge funderat över, förfasat mig, tagit illa vid mig och känt sorg
över att hemlösa personer far så illa!
Dessa personer är redan "dömda" - som om de vore från en annan värld och inte passar in i vårt normsamhälle, eller ens ges en ärlig chans att göra det!
Jag tycker extremt illa om orden "härbärge" - vi har inte kommit särskilt långt från fattigstugorna eller de så kallade undantagen, så här 100 år senare. Vi har bara ändrat namn och vi tror att personerna är trygga med vår tids socialförvaltningar - ICKE!!!
Jag är medveten om att det finns personer som anser att man "har sig själv att skylla", men jag kan konstatera att minst hälften av dessa personer har andra orsaker än missbruk att förklara sin hemlöshet på!
Min dröm
är att kunna öppna ett boende som inte bara är "för natten", utan där man möter personen utifrån ett objektivt synsätt, hjälper till med ansökningar, överklaganden, förbereder en ny syn och levnadsätt - där allt får vara en process med en trygg utgångspunkt.
Jag är medveten om att många "valt" att stå "utanför" men hemlösa är ingen homogen grupp - de är individer med skiftande erfarenheter, behov, kunskaper och önskningar!
Någon som kan det här med EU-bidrag?
