Leta i den här bloggen

onsdag 26 oktober 2011

Det går inte alltid som man önskar

Ollekatten blev sämre under förmiddagen och behövde sövas igen, men då han dessutom dragit på sig lunginflammation från förra sövningen och djursjukhuset inte kunde ge någon klar prognos/utgång beslutade dottern att han skulle få somna in i stället!

Ett klokt och moget beslut - men hon är otröstlig!

Ingen vidare onsdag det här!

36 kommentarer:

  1. Men fy vad tragiskt!
    Stackars dottern och stackars dig!
    Stora kramar till er båda!

    SvaraRadera
  2. Sorgligt! Styrkekramar till dottern och dig...
    Vad vacker hon var, Olga

    Ann-Mari

    SvaraRadera
  3. Nä men fy så sorgligt:( Kramar till er båda två.

    SvaraRadera
  4. Nää, usch o fy vad tråkigt... Stackars lilla vän...
    Skickar värmande kramar till er bägge. Det kanske inte är nån tröst, men jag har hört att katthimlen är den ljuvaste av alla himlar. Där kan vi vila, leka, äta och njuta som vi förtjänar ;-)

    SvaraRadera
  5. Åå så sorgligt. Men mycket bra och starkt beslut av dottern. Hälsa henne det, med en kram.

    SvaraRadera
  6. Men ååh så mycket sorg :´( klokt och starkt beslut trots allt. All sympati till er och kram

    SvaraRadera
  7. Nu rinner tårna på kinderna. Jag vet att hon var mycket klok men det är ju lika hårt ändå. I dag är det svårt för henne o dig att se det så.
    Nu får kissen komma upp till katthimlen och leka med min Tigger. Dom får säkert roligt ihop
    Kram till er båda

    SvaraRadera
  8. Så himla tråkigt men säkert det rätta trots allt. Puh. Många varma tröstekramar åt erat håll.

    SvaraRadera
  9. Hon är klok din dotter,men det hjälper ju inte just nu. Som djurägare är man tvungen att fatta dom där jobbiga besluten för att inte en älskad vän ska behöva lida i onödan.
    Ta hand om varandra och trösta så gott det går,
    Kramen till er♥♥

    SvaraRadera
  10. Men fy vad hemskt! Men ett moget beslut, precis som du säger.
    Gråter med er!
    Kram!!!

    SvaraRadera
  11. Så tråkigt och sorgligt! Jag hoppades och hoppades!
    Men nu slipper kissen lida. Och har skoj med andra kissar i katthimlen.
    heanku

    SvaraRadera
  12. Vilken klok dotter du har! Det krävs mycket mod, osjälviskhet och mognad för att ta ett sådant beslut! Jag lider med er och skickar en kram från mig och en från min Sigge // Moi

    SvaraRadera
  13. Lider med er, inget vidare alls när ens husdjur inte längre finns med en. MEn om det är någon tröst så är de det bästa en djurägare kan göra, veta när det är dags att låta dem somna in och inte lida mera.

    Kram

    SvaraRadera
  14. MOI & SIGGE: Ja, det krävs mod! Själv bestämde jag ett datum för avlivning av min hud som hade juvercancer, hann förbereda mig och skämde bort henne å det grövsta den sista veckan. Det är lite mer omtumlande när man som 24-åring för första gången ska fatta ett "livsavgörande" beslut. Hon är näst intill otröstlig, men det är en del av livet att tackla sådana här saker och det som inte dödar stärker! Försöker så gott jag kan att prata om hennes "dåliga" samvete fast jag undrar vad mina kunskaper som sorgterapeut är när det gäller "de mina" ...

    SvaraRadera
  15. Så sorgligt, men det var rätt att inte låta lille Olle lida. Toppenroligt att vara här igen! :)

    SvaraRadera
  16. Stackare, det är så sorgligt när man måste fatta den typen av beslut.

    SvaraRadera
  17. Kramar till er båda!!!

    SvaraRadera
  18. Usch, vad sorgligt. Kramar till er.

    SvaraRadera
  19. Tunga beslut som tyvärr måste fattas hur ogärna man än vill... Kramar till er båda!

    SvaraRadera
  20. vila i frid finaste Ollekatten, usch så hemskt , massor av kramar till er

    SvaraRadera
  21. Jag har tagit beslut om avlivning av två djur och båda sitter som en tagg i hjärtat. Trots att båda var för djurets bästa känns det fortfarande. Därför hoppas jag att Sigge får vara med tills han bara inte orkar mer... Kram //Moi

    SvaraRadera
  22. Inte roligt för henne, men ibland får man ta beslut som är jobbiga. Men bäst för den andra hälften.

    Kram

    SvaraRadera
  23. MOI: Ja, som ägare av husdjur vill man inte behöva ta beslut - man vill liksom bara att de somnar in när det är dags, utan plågor!

    SvaraRadera
  24. Jag försökte krama o klappa Sigge lite extra ikväll för att visa att jag är glad att jag har honom. Men det var inte ömsesidigt, han kämpade sig loss. Satt en stund och glodde på mig, som om jag vore galen. Han tänker nog också på Olle.... /Moi

    SvaraRadera
  25. Stackars, stackars er! Det är beslut som är viktiga att kunna ta när man är djurägare, men det gör inte sorgen något lättare att utstå. Sänder varma kattkramar till er båda!

    SvaraRadera
  26. :(.... så sorgligt!
    Det gör så otroligt ONT!
    En sogsmärta som bara kan gråtas och sörjas bort.

    Stor kram till er båda.

    SvaraRadera
  27. Å´mitt hjärta gråter med henne, jag vet hur fruktansvärt hemskt det är...Nej, vi är dåliga som terapeuter för våra egna kära...det klarar man inte av. Kramiz

    SvaraRadera
  28. Så klokt och så rätt men ack så svårt.

    Många kramar

    SvaraRadera
  29. Gud så sorgligt!
    Kan tänka mig att det var ett svårt beslut. Rätt,men svårt.
    Kram!

    SvaraRadera
  30. Så sorgligt och tråkigt att läsa. Jag känner med er, vet hur det är....
    Och det var rätt beslut, de skall inte behöva lida när vi kan, eller har en skyldighet att se till att de får ett bra slut.

    Bamsekram

    SvaraRadera
  31. så sorgligt.Lilla Ollekatten har en förståndig matte i varje fall. Kramar till er båda

    SvaraRadera
  32. Det är väldigt tomt här kan jag påstå.. ingen som springer efter mig var jag än går, ska ligga ända upp intill mig och vill bli kliad hela tiden, ingen som kramar om mig när jag kommer hem... Och även om alla säger att jag gjorde rätt beslut, kan man inte hjälpa att tänka på vad som hade kunnat hända om man gjorde rätt. Var en kund som kom fram till mig idag och sa: tänk på att han har haft ett underbart liv med dig, för du e underbar. Nä, nu kommer tårarna...dottern

    SvaraRadera
  33. Nawww...lille Olle-katten.
    Så mysigt när de är med oss, så sorgligt när vi måste fatta sådana svåra beslut...
    Styrkekram!

    SvaraRadera
  34. nä fy vad trist!
    Sov Gott missen!

    SvaraRadera