Kvällsutryckning

Igår tänkte jag liksom komma i tid i säng ... tänkte!

22:30 var tanden borstad, det värsta av kroppsdammet avtvättat och fötterna färdigvinklade och inställda mot sängen - då ...

Riiiing, riiiing!

Dottern: Hej mamma, vad gör du?

Jag: Jag skulle precis gå och lägga mig!

Dottern: Alltså, du känner ju mig - jag är en riktig klant ibland!

Jag: Japp!

Dottern: Jag har precis kommit hem från jobbet - men det har inte mina nycklar. De ligger kvar i Lund!

Eftersom det cirkulerade flera bilar runt min parkering som letade plats fanns ingen annan utväg än att hoppa upp på den vita springaren och ge sig iväg!

(Vem vill liksom cirkulera kvarter ut och kvarter in för att hitta en ledig p-plats mitt i natten?)

Jag, mörker, Malmö och ett trasigt cykellyse går inte ihop - det är liksom hjärtat i halsgropen och skakiga knäskålar, framför allt när man ska ta sig igenom två oupplysta kyrkogårdar och "Malmskillnadsgatan".

Det fick bli den långa cykelvägen, cyklandes på trottoarer, utan lyse och med en snittfart på minst 30 km/tim ... åhej vad det flög!

Kom i säng på tok för sent - men med en dotter som slapp tillbringa natten i trappuppgången - och själv med jordens mjölksyra i låren!

Gomorron

i låren ...