och vädret tillåter piloterna är nyktra kommer jag tillbaka om en vecka!
Jag är inte flygrädd - jag är fylld av värsta paniken (var med om ett kapardrama 1972).
Jag sitter och lyssnar till varje litet ljud och synar varje passagerare ... håller för öronen och sitter beredd med huvudet mellan knäna ... (det där sista var för övrigt ganska obekvämt när jag reste till Västindien - en resa på 13 timmar)
Nu ska jag ta tag i det sista.
En Ollekatt skall förflyttas till Lund och lite annat smått och gott - som att fundera över varför sommarkläderna har krympt flera storlekar ...
Önskar inte att ni kommer in här varje dag och berättar vad ni haft för er - jag kräver det ... vad ska man annars ha en blogg till? 
Ha det gott vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar