Två dagar i rad har den raraste sonen tjatat sig till att en mamma måste följa med på fönstershopping och mat i staden (i stort sett ringer han varje dag och tjatar om att jag ska följa med på gymet också men jag har ursäktat mig med att jag har semester - nu tänker jag följa med ...)
Igår tänkte jag skoja om det ... att han liksom var en himmelskt lycklig unge som fick den äran att umgås med mig.
Idag, efter sorgebudet har jag haft en dag till eftertanke ...
Jag är så oerhört privilegierad och tacksam för att jag begåvats med två underbara barn - två barn som är sociala, har stort EQ (empatisk intelligens), som med glans klarar ett eget boende och som verkar vara lyckliga ... och dessutom det viktigaste ... så outgrundligt tacksam att ha dem i livet ...
Glöm inte att tala om för dina närmaste att du älskar dem ... så ofta du får tillfälle ...
Jag älskar er, Moa och Ted!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar