Nu roar "vi" oss tillsammans ...
Klockan sju ringer sonen. Han har jobbat 11 timmar i natt ...
Sonen: Ligger du och drar dig mossan?
Jag: Gäääääsp ... Nä, jag är på väg ner i tvättstugan ...
Sonen: Jag slänger ut ett wildcard ... Ska vi sticka till gymmet när jag går av mitt pass?
Jag: (knappt vaken) Tror jag har lite ont i halsen, jag är nog snuvig också när jag känner efter ... och så har jag ju tvättstugan ...
Sonen: Bra, då ses vi på gymmet klockan tio ...
Jag: Eh ... okej!?!?
Nu vet jag inte riktigt, jag är kanske lite känslig ... men blev jag inte precis lite överkörd nu? ... Räknas verkligen det svar man ger när man knappt har hunnit ur sänghalmen och bara ett öga öppet och knappt är medveten om att man ens pratar i telefon?
Letar reda på träningskläderna ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar