Jag är förföljd

Jag är förföljd ... (se tidigare inlägg om du inte fattar)

Hoppade graciöst  krängde mig upp på den vita springaren och cyklade ner till stan och handlade ...

Efter mycket svärande och flåsande i en kraftig motvind på väg hem siktade jag äntligen hemmet ...

Då kom jag på att min jobbmobil låg i bilen så jag cyklade till parkeringen ...

Vem kommer då om inte Malmö P i sin fina vita bil ... och skriver upp min bil ... m i n!!!!

Jag blängde surt ... Det är ju den sjunde idag, visar jag övertydligt med fingrarna. (Vi har städning varje månad den 6:e)

... då tecknar han tillbaka ... visar fem fingrar på den ena handen och tummen upp med den andra ...

Det var jag som rodnade denna gången och inte Lapplisan, han hade ett leende som liksom förvred hela hans utseende till oigenkännlighet ...

Jag flyttade bilen och han rev boten och sedan stod vi och småpratade ... i tjugo minuter ... för när det där leendet hade återgått till ett mer normalt så var han faktiskt riktigt snygg ...