Askungesaga

Idag har jag besökt min allra första klient som jag träffade första gången för åtta år sedan (hon är inte min klient idag)

En vilsen 20-årig tjej med flera självmordsförsök bakom sig och med en uppväxt i otaliga fosterhem ...dessutom med ett självskadebeteende jag sällan skådat ... varken före eller efter ... Lite drogproblem av och till ...

Vi har processat och drivit saker i rätten, anmält kommunen för att inte ha följt förvaltningslagen, fått igenom skadestånd från densamme, attackerat psykiatrin och fått rätt där också ... gjort roliga saker ... som att käka tillsammans ... eller bara flanera vid havet ...

Idag, åtta år senare åkte jag hem till denna tjej, nu 28 år ... boende på annan ort, med ett välordnat familjeförhållande och med en underskön liten dotter på tre år. All psykofarmaka är slängd på soptippen ...

... jag brast i gråt ...

Varje år har denna undersköna varelse skickat "morsdagshälsningar", gett mig julklappar och hintat om att hon minsann vet att det är min födelsedag ....

Hennes lilla dotter välkomnade mig med: Hej extramamma!

Det är sådana här askungesagor som får mig att orka fortsätta ett arbete som jag ofta gruvar mig för att gå till ... för det är tungt ... mycket TUNGT!