Det kostar på att ha trevligt

... så pass att jag nästan satt och nickade till i soffan ...

Fanns bara ett att göra, att gå ut och

... men nu slant en liten lögn ur käftamentet på mig ... jag var för trött för promenad så jag sadlade den vita springaren ...

och galopperade ut till Pildammsparken

...

och plötsligt kände jag hur det norrländska blodet rann till ... har inte sett en ren på trettio år (fast det kanske är en hjort, nåväl, det rann till hur som helst)

och när jag kom hem

kom en slö hjärna på att jag skulle lämnat bilen idag så jag fick ragga upp någon som kunde hämta mig eftersom min bilmekaniker bor ute i bushen ...

Nu är jag trygg och trött hemma igen ...

Dessutom har jag gjort ett fylla ut bloggen-inlägg ... igen ...