Man kan väl lugnt säga att första arbetsdagen började som vulkanen Etna, behoven liksom sprutade som glödande lava över mig så fort jag öppnade telefonen efter fem veckor.
Sju nya "case" och samtliga med en problematik som helst skulle varit lösta "igår". Vart tog min roll att jobba långssiktigt vägen?
Nu är min kalender fylld till bredden ett tag framöver så jag behöver inte oroa mig för fritiden, den är liksom fylld med jobb ...
Sprängande huvudvärk ... vem sa att man inte kan ha ont i en protes?
Kommer strax in till er, ska bara pusta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar