Käftsmäll

Efter 22 år förvånar det inte så mycket längre. Det har liksom blivit vardagsmat numera!

Vuxendotter hade fotbollsträning i Trelleborg i går och fick en välriktad boll på nära håll rakt på käken!

Nu kan hon inte gapa, äta eller prata...

På nått underligt vis råder ett slags lugn i det Stattinska residentet idag.

Någon pratar och kvittrar inte på ut- och inadning, någon håller tyst och använder sig av teckenspråk ... Jag kan lyssna på nyheterna utan att ha volymen på 32, för någon sjunger inte oavbrutet ...

Jag kan ju bara säga att jag önskar att om denna någon får ett barn att det lilla livet får pappans gener om och när det blir dags... Det är slitsamt för öm moder att ständigt och jämt ta hand om skadad dotter som dessutom inte har vett att, efter 22 år ta det liiiiite lugnare

Stackars lilla hjärtat!