Stängde inte av klockan en enda gång, inte en enda liten snoozning. For upp som ett jehu och på med hurran.
Trött son rapporterade om 3-milamarschen igår på knastrig telefonlinje. En marsch med 25 kilos packning och han hade dessutom fått bära en annan soldats packning i nästan en halvmmil då denne fått magbesvär. Blåsor på fötterna, blåmärken av packningen och nödproviant på påse hade hållit liv i honom ...
Jag berättade om våra 16.660 steg .... utan packning ...
Kände att jag inte på nått sätt imponerat på sonen....
God morgon till världens bästa onsdag ... det är väl onsdag idag?
Bilden lånad från lumpen.nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar