Hu ... jag hatar dom ...
Små ettriga jäklar som ger sig på en utan att man märker det ... de hoppar inte på en, nä de liksom smyger de fega krakarna ...
När jag hade varit ute på balkongen i morse och sedan slagit ner det vältränade men dock hängande arslet i välsutten soffa så var hon där ...
... på min hand kröp hon ...
... f ä s t i n g e n ...
Men hallå liksom, jag bor mitt i stan, på andra våningen???
Som tur var connectade vi inte ... och mer "mosig" än hon är nu kan man inte känna sig ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar