Jag älskar konferenser, maten är liksom så god och så himla gratis ...
Sen, efter lunch när det ska lånas ut ett öra till nästa föredragare så slår det liksom till någon slags lomhördhet ... kroppen jobbar endast frenetiskt med att bearbeta överfylld magsäck ...
... ja, jag brukar nicka till och får då en vass armbåge i sidan av kollegor ... bara för att efter en stund nicka till igen ...
Oerhört oförskämt mot förberedd och påläst talare kan tyckas, men nu har jag i allafall hittat ett synnerligen användbart sätt att slippa skämmas ...
... är det inte lite "Adam Alsing" över detta ...???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar