Leta i den här bloggen

måndag 9 februari 2009

Fångad på film och tagen på sängen

Jag hade tidigare tagit med son, dotter och bonusson hem till Ångermanland för att de skulle få prova på slalomåkning, bygga snökojor och åka scoter med "mojjen". Då de var så små blev det mest lite fjantande i barnbacken och en hel del sura och arga miner av alla vurpor...

Sedan gick det några år och vi gjorde om samma resa. Nu var de några år äldre så det var dags att utmana den stora slalombacken.

Bonussonen hade hunnit bli tonåring, och jag som i princip är född i slalombacken ville gärna visa vad kärringen gick för... Ja, stila och glänsa för att prata klartext.

Vi hade med oss filmkameran och turades om att filma varandra i backen.

Gud, vilken teknik och underbar stil jag hade... rena rama Anja Pärsson. Jag var full av beundran över mig själv och oerhört glad över att barnen såg mig som deras idol och hjälte (man fick ju passa på, för ni som har barn vet hur det blir med den saken senare i livet...).

Så blev det dags att filma varandra i släpliften upp. Barnen klarade galant att vända sig om och vinka till mig som stod vid liftstugan och filmade.

Sedan blev det min tur, och det skulle minsann bli ett stilfullt avslut på "filmen i slalombacken". Sedan skulle denna film naturligtvis förevisas för våra skånska vänner. Oj, vad de skulle imponeras!

Bonussonen ropar, jag vänder mig om, som den slalomstjärna jag känner mig som och sedan blir allt SVART... Jag hade kommit ur spår och kört rakt in i stålkonstruktionen, rakt in i den förbannat hårda stolpen.

Jag grejade inte bara ett eget praktfall utan drog dessutom med mig två liftpar som åkte efter mig i liften. Där låg vi fem vuxna i en hög... och jag underst och fick knappt luft... inte mer än rätt kanske?

Hur filmen blev?

Jo, man ser tydligt min graciösa vink, kraschen och sedan snö, snö snö och ASGARV från bonussonen som fallit ihop av ren skadeglädje och tappat kameran i snön...

Nästa dag var jag inte fullt lika "upplåst slalomdiva" i backen men kan tillägga att jag var mycket noga med att berätta att jag faktiskt inte gjort en enda vurpa under åken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar